Jag föraktar inte kvinnomisshandlare..
VA? tänker ni nu, Han är ju inte frisk..
Men lyssnar här;
Kan börja med att säga att jag föraktar inte kvinnomisshandlare för att dom slår kvinnor.
En kvinnomisshandlare(eller en kvinna som slår en man, inte lika vanligt men "samma" grej) lider av en sjukdom. Dom kan inte kontrollera sin ilska, dom kan inte hantera att vara jämnbördiga.
Förmdoligen har dom upplevt någonting som gör att dom känner sig mindre värda. Det kan vara alltifrån föräldrar som inte hade tid till en "händelse" i livet som dom känner stor skuld i.
Te.x. köra ihjäl någon med bilen.
Jag tycker egentligen synd om dom för det är en svår sjukdom med ett kontrollbehov och en känsla av värdelöshet som jag tror få personer egentligen kan förstå.
Vad jag däremot föraktar är folk som inte söker hjälp för deras sjukdom. Oftast är dom som är "partner-misshandlare" flerfallsförbrytare. Det är inte väldans vanligt att dom gör det mot en och sen är värdens finaste mot alla andra dom är tillsammans med.
Jag föraktar dom för att dom inte tar sig den hjälpen för att försöka lösa det.
För dom flesta tror jag vet om det. Även när dom är "den perfekta".
Då jag har varit närstående till 3 fall av kvinnomisshandel på olika sätt kan man lugnt säga att inget fall är det andra likt. dock har dom alla en sak gemensamt..
han var "världens finaste". "underbar" "så länge han inte"
Oftast så börjar det ju med att dom "råkar" och sen ber på sina bara knän att förlåta dom och lovar dyrt att det itne ska hända igen.
Tills nästa ggn.. Sen manipuleras det mellan där, för att hålla den "misshandlade" fast.
Jag lever i en stilla tro att människan i grund å botten är gjord för att hjälpa varrandra. Och därigenom vill man inte den andra något ont..
Jag har egentligen inget belägg för mina tankar här.. Och har ingen fakta som stöder upp det..
men det är mina tankar.. Och
jag föraktar människor som måste få andra att må dåligt för att själv må bra..
Nattliga tankar av mig
Intressanta tankar.. men har du tänkt på att då du sjukdomsstämplar det så tar du bort deras egna ansvar i handlingen?
Självklart är som ansvariga över deras egna tankar..
Det ena utesluter inte det andra typ..
Men något annat än en sjukdom kan det ju inte vara.
Där är vi isf väldigt oense. Att misshandla är ingen sjukdom.
Förlåt.. men din blogg är tråkig just nu! De händer inget här...
Å misshandla e ingen sjukdom, men personen som gör det är inte frisk , det är heller inte en pedofil.. Det klassifieras som sjukdom. Mannen (oftast i af) har ett behov av att kontrollera och bryta ner en kvinna för att utöva sin makt över henne.. Och det är ett sjukligt beteende....
LÄGG NER BLOGGEN!
Det är väl redan gjort?
Jag känner väldigt lite förakt för människor i allmänhet, oavsett om de är sjuka eller inte. Men det har egentligen inget med saken att göra.
Att ha ett kontrollbehov och/eller problem att kontrollera sina aggressioner är ingen sjukdom. Det är ett mentalt problem, ett personlighetsproblem.
Men det har ingen betydelse för även om det vore en sjukdom skulle de inte på något sätt befria den som var drabbad från ansvar. Håller man på och misshandlar sin fru/man och känner att man inte har kontroll över varför man gör det har man fortfarande ansvaret att söka hjälp eller på annat sätt bryta mönstret och ta kontroll över sitt agerande.
Struntar man i att lösa problemet med sina aggressioner är det precis lika illa som om man uppsåtligen gjorde det av ren ondska.
Dvs. Hustrumisshandlare har ett problem, vilket det än må vara är det DERAS problem och faller på DERAS ansvar att lösa det. Sjukdom eller inte, det är lika illa i vilket fall och du bör ägna lika mycket förakt åt båda.
Vad jag inte begriper är hur alla får det till aatt jag tycker det är ok?
Är väl ingen som har sagt att du tycker det är ok?
Däremot har du själv skrivit att du inte föraktar hustrumisshandlare, medan du föraktar "människor som måste få andra människor att må dåligt för att må bra". Än hustrumisshandlare är ju i viss mån precis en sån person som du säger att du föraktar.
Sedan skriver du också att du tycker synd om dem vilket i sig självt är ett påstående som indikerar att du befriat dem från ansvar.
Det är inte synd om dem, de är ansvariga för sina handlingar och det är deras egen skyldighet att lösa problemen.
Det är synd när de inte lyckas eller förstår att de behöver göra det, men det är inte synd om dem.
