Jag föraktar inte kvinnomisshandlare..
Precis som rubriken säger så föraktar jag inte kvinnomisshandlare..
VA? tänker ni nu, Han är ju inte frisk..
Men lyssnar här;
Kan börja med att säga att jag föraktar inte kvinnomisshandlare för att dom slår kvinnor.
En kvinnomisshandlare(eller en kvinna som slår en man, inte lika vanligt men "samma" grej) lider av en sjukdom. Dom kan inte kontrollera sin ilska, dom kan inte hantera att vara jämnbördiga.
Förmdoligen har dom upplevt någonting som gör att dom känner sig mindre värda. Det kan vara alltifrån föräldrar som inte hade tid till en "händelse" i livet som dom känner stor skuld i.
Te.x. köra ihjäl någon med bilen.
Jag tycker egentligen synd om dom för det är en svår sjukdom med ett kontrollbehov och en känsla av värdelöshet som jag tror få personer egentligen kan förstå.
Vad jag däremot föraktar är folk som inte söker hjälp för deras sjukdom. Oftast är dom som är "partner-misshandlare" flerfallsförbrytare. Det är inte väldans vanligt att dom gör det mot en och sen är värdens finaste mot alla andra dom är tillsammans med.
Jag föraktar dom för att dom inte tar sig den hjälpen för att försöka lösa det.
För dom flesta tror jag vet om det. Även när dom är "den perfekta".
Då jag har varit närstående till 3 fall av kvinnomisshandel på olika sätt kan man lugnt säga att inget fall är det andra likt. dock har dom alla en sak gemensamt..
han var "världens finaste". "underbar" "så länge han inte"
Oftast så börjar det ju med att dom "råkar" och sen ber på sina bara knän att förlåta dom och lovar dyrt att det itne ska hända igen.
Tills nästa ggn.. Sen manipuleras det mellan där, för att hålla den "misshandlade" fast.
Jag lever i en stilla tro att människan i grund å botten är gjord för att hjälpa varrandra. Och därigenom vill man inte den andra något ont..
Jag har egentligen inget belägg för mina tankar här.. Och har ingen fakta som stöder upp det..
men det är mina tankar.. Och
jag föraktar människor som måste få andra att må dåligt för att själv må bra..
Nattliga tankar av mig
VA? tänker ni nu, Han är ju inte frisk..
Men lyssnar här;
Kan börja med att säga att jag föraktar inte kvinnomisshandlare för att dom slår kvinnor.
En kvinnomisshandlare(eller en kvinna som slår en man, inte lika vanligt men "samma" grej) lider av en sjukdom. Dom kan inte kontrollera sin ilska, dom kan inte hantera att vara jämnbördiga.
Förmdoligen har dom upplevt någonting som gör att dom känner sig mindre värda. Det kan vara alltifrån föräldrar som inte hade tid till en "händelse" i livet som dom känner stor skuld i.
Te.x. köra ihjäl någon med bilen.
Jag tycker egentligen synd om dom för det är en svår sjukdom med ett kontrollbehov och en känsla av värdelöshet som jag tror få personer egentligen kan förstå.
Vad jag däremot föraktar är folk som inte söker hjälp för deras sjukdom. Oftast är dom som är "partner-misshandlare" flerfallsförbrytare. Det är inte väldans vanligt att dom gör det mot en och sen är värdens finaste mot alla andra dom är tillsammans med.
Jag föraktar dom för att dom inte tar sig den hjälpen för att försöka lösa det.
För dom flesta tror jag vet om det. Även när dom är "den perfekta".
Då jag har varit närstående till 3 fall av kvinnomisshandel på olika sätt kan man lugnt säga att inget fall är det andra likt. dock har dom alla en sak gemensamt..
han var "världens finaste". "underbar" "så länge han inte"
Oftast så börjar det ju med att dom "råkar" och sen ber på sina bara knän att förlåta dom och lovar dyrt att det itne ska hända igen.
Tills nästa ggn.. Sen manipuleras det mellan där, för att hålla den "misshandlade" fast.
Jag lever i en stilla tro att människan i grund å botten är gjord för att hjälpa varrandra. Och därigenom vill man inte den andra något ont..
Jag har egentligen inget belägg för mina tankar här.. Och har ingen fakta som stöder upp det..
men det är mina tankar.. Och
jag föraktar människor som måste få andra att må dåligt för att själv må bra..
Nattliga tankar av mig
TAKIDA!
Hade skitkul kväll igår.. Började med att ozzy, som vanligt, gnäller för att jag är sen..
Undra om jag någon gång kommer att bli av med min tidsoptimism?
Undra om jag någon gång kommer att bli av med min tidsoptimism?
Åkte sen ut till hennes pojkvän/särbos föräldrar och käka lite tårta.. Jims mamma kommer från fällfors som ligger i samma (med norrlandsmått mätta) granskap som mitt henmane, så jag och hon pratade lite "utrikeska" som det heter här nere.. Sen att hon bjöd på tårta gjorde ju inte saken sämre. :-)
efter ett par timmars trevlig tomprat begav vi oss hem till jim. Såg ett litet tag på bond men sen så dök det där förbannade wii spelet fram..
Jag är ingen tv-spel människa men det var hyfsat kul..
Sen var det tänkte att vi skulle på takida :) Och ja.. Vi for dit.. Men klockan är lite för mycke för att jag ska orka lägga ner den tid den förjtänar.. Återkommer.. Förhoppnignsvis "imorrn"
